Boka direkt från vår online-bokning. För info: Gå till Hotell Ilio webbplats >
För dykningsentusiaster är dessa havsbottnar mycket intressanta att utforska.
Till att börja med har marinbiologerna observerat att Posidonian, havsväxten
med de långa, smala gröna bladen, just här i Sant’Andrea fortplantar sig
sexuellt: mycket ovanligt i det övre Tyrrenska havet och något som vittnar
om att dessa vatten är mycket rena. Och på våren kan man se dess frukter,
som liknar små oliver (de kallas just “havsoliver”). Posidoniefältet,
d.v.s. denna växts äng, är ett perfekt habitat för många av alla de fiskar
som finns här: Stim av små knallblå frökenfiskar rör sig i den klargröna
Posidonian, men även gröngyltror, kantnålar, stjärtfläcksbleckor och salpar.
Medan sjöstjärnorna och pinna nobilis musslor utmärker sig på bottnen.
För de mest vana, finns de mycket intressanta dykningarna i närheten av de till hälften torrlagda reven “Formiche della Zanca”, väster om Sant’Andrea. Om man tar sig ner längs den yttre sidan, kan man hitta färgstarka solfjäderskoraller, från 40 meters djup. Det är lätt att man träffar på languster, muränor, stora marulkar och tandbraxen. Och under sommartid, om man har lite tur, även klumpfisk.
Vi får inte glömma bort att man även, mitt emot Sant’Andrea, har återfunnit två skeppsvrak från romersk tid. Det första, precis vid kusten på bara 10 meters djup, det andra, 193 meter från kusten och på 45 - 47 meters djup. Det första transporterade kvarnstenar för vete och det andra, amforor fulla med vin från Kampanien. Många av fynden från de två skeppen finns utställda i Marcianas och Portoferraios arkeologiska museer. Men havets botten är fortfarande det verkliga naturliga museet, som förvarar de två skeppen och delar av deras last, trots alla expeditioner av “skattplundrare” som gjorts.
Copyright © www.elba.org - All rights reserved